En ny start
Nu i helgen har jag flyttat och jag är så lycklig för min nya lägenhet. Har kommit i ordning ganska bra men det har tagit på krafterna, många tunga lyft och jag har borrat i väggar, satt upp gardiner och en massa annat. Tyvärr lyssnade jag inte när kroppen sa stopp utan fortsatte med de tunga lyften vilket nu har resulterat i nackspärr, men det var det värt. Det känns som en ny start och jag är fylld med ny energi, så härligt.
Längtar redan hem för att fortsätta att med att färdigställa allt, vet att det kommer ta tid innan allt på sin rätta plats men det är helt okej.
Sen finns det annat som inte är lika roligt. I juni innan midsommar försvann min katt Elvis spårlöst och han har inte synts till sen dess. Jag gjorde en polisanmälan och la ut en efterlysning på Facebook men inget har gett resultat. I juli köpte jag en ny katt för barnen var så ledsna över att Elvis var borta. Den nya katten är en underbar liten honkatt, en blandning av Maine Coon/Europée som vi gav namnet Sascha. Så underbart söt och social, och som en granne beskrev henne, en sagokatt.
Hon gick ut i tisdags kväll och sen är hon spårlöst försvunnen! Jag har gjort samma procedur som när Elvis försvann men ingen har hört av sig. Barnen frågar mig typ en gångi timmen om var Sascha är men jag kan inte svara på det, vet precis lika lite eller mycket som dem. Vi misstänker att någon har stulit henne just för att hon är så bedårande, det är den tragiska sanningen. Vi satt nu här på jobbet och pratade om bristen på respekt idag för andras saker, det knycks till höger och vänster och det verkar vara praxis idag.
Men om nu någon har tagit vår katt, fattar inte den personen att det finns en familj som saknar henne?! Att katten tillhör någon som har tagit den lilla hårbollen till sitt hjärta? Men som sagt, det är min teori att någon har knyckt henne så det behöver inte vara så.
Det svåra i det här att inte veta vad som hänt, att sväva i ett limbo där du har 1000 frågor men får inga svar. Utan att få klarhet i vad som har hänt så kan jag inte släppa det…
Ha det bäst!
Kram
Michaela