En helg i det tysta

Wow, vilken helg vi hade! Iallafall där jag var hade jag strålande sol och ett höstväder som var taget som ur en Hollywood-produktion och det var helt magiskt.
Nu i helgen gjorde jag något som jag inte gjort på väldigt länge men definitivt kommer att göra om flera gånger. Jag spenderade helgen med mig själv, helt själv. Inga barn, knappt någon telefonprat och inga sena kvällar. Anledningen? Jag ville checka in i mig själv och komma i kontakt med mitt inre för allt som oftast är jag bara är uppe i huvudet.
Jag satt nere vid vattnet och mediterade, lyssnade på vågorna, gick på promenader och mumlade för mig själv. Kan inte säga att jag njöt av mitt eget sällskap hela tiden, det fanns stunder när jag höll på att gå av och inte visste vilket ben jag skulle stå på. Jag ville ibland bara springa därifrån så fort jag bara kunde, bara planlöst ringa någon eller titta på en film. Men vilket resultat det blev när jag stannade kvar i mig själv, helt fantastiskt! Jag får sällan tid att spendera med mig själv och nu få en hel helg var något jag verkligen behövde. En lyx att få vara helt ensam och inte bli störd av något eller någon. Jag fick tid att reflektera över livet och var jag är på väg, vad jag vill och vad jag vill förändra i livet. Och vad som är viktigt just för mig i mitt liv. Viktiga frågor att ställa sig själv med jämna mellanrum och samtidigt ifrågasätta hur livet ser ut idag. Svaren på de frågorna kommer inifrån, inte från huvudet. När vi lever så hektiska och stressiga liv glömmer vi ofta bort att reflektera inåt, vilket är som jag ser det en viktig del i det allmänna välbefinnandet. Skulle jag hårdra det så skulle jag säga att vi behöver inte huvudet, bara hjärtat men det skulle se bra konstigt ut! Hur många beslut har vi inte fattat med huvudet för att sen upptäcka hur fel det var, att om hjärtat hade fått bestämma hade det sett annorlunda ut? Eller ska jag säga magkänslan? Det är ingen skröna eller osanning att sanningen finns inom oss, vi har svaren inom oss om vi vågar lyssna men det kan vara smärtsamt också då svaren inte är de vi förväntar oss.
Kontentan av den här helgen i tystnad och reflektion inåt är jag känner mig lugn och trygg, och jag ska försöka vara i det så länge jag kan för min egen skull. Jag är själv ansvarig för hur jag mår, och det är upp till mig om jag väljer att antigen reagera eller agera på saker som kommer till mig. Det är jag som väljer om någon eller något får såra mig, det är upp till mig. Vet att det här kan upplevas provokativt men jag hoppas att det sätter igång tankeverksamheten för när vi börjar känna börjar vi också leva. Det är inte fel att tänka så länge det finns en känsla i det. Ganska sköna insikter, eller hur!
Ha det gott!
Kram
Michaela