2016, det här kommer bli ett bra år!

God fortsättning och jag hoppas att 2016 kommer bli ett väldigt bra år med allt vad det innebär, det kan ju inte gärna bli värre än både 1014 och 2015…
De senaste två åren har av olika anledningar varit ganska turbulenta för mig och jag var väldigt trött i slutet av förra året rent mentalt och kände att jag behövde göra något för mig själv för att hitta tillbaka till mig själv igen, hitta nyfikenheten och glädjen som lyste med sin frånvaro. Ladda batterierna och fylla upp mig kraft.
Men hur? Vad skulle jag göra? Insåg snabbt att jag behövde komma ifrån mitt vanliga liv här hemma och åka någonstans där jag fick vara ensam och ostörd med mina tankar, byta de gamla intrampade hjulspåren mot nya outforskade stigar så jag bokade i början av december en flygbiljett till Thailand och den 25 januari lämnade jag Sverige och jag kommer hem igen den 25 februari. Det här inlägget skriver jag från ett hotell långt ifrån de vanliga turiststråken i en lugn och rätt sömnig miljö, vilket är perfekt för mig. Här kan jag tänka utan att bli störd eller avbruten, jätteskönt. Innan jag åkte skrev jag ner
några frågor som jag ville ha svar på och som jag arbetar med varje dag. Här får jag tid och ro att gå inåt, något som är svårare på hemmaplan med allt som ska göras.
Det jag har upptäckt nu när jag är här nere är att trots att jag är ensam så känner jag mig inte ensam, jag var rädd för att ensamheten skulle bli svår men tvärtom, jag njuter av den. Jag t.o.m njuter av att äta både frukost och middag i ensamhet, det trodde jag inte var möjligt. Har alltid tyckt lite synd om personer som äter själv för att det ser så tragiskt ut, som att de inte har några vänner att hänga med. Men vad vet jag om det egentligen? Absolut ingenting!
Jag är toklycklig över att det finns Internetuppkoppling här på hotellet och jag kan prata med mina nära och kära hemma, speciellt mina barn som jag saknar helt enormt mycket.
Jag var till i går den enda svensken på hotellet men nu har det kommit tre nya familjer och det känns nästan lite jobbigt, men vi måste ju inte vara sociala med varandra bara för att vi kommer från samma land…
Får den luftspalt jag behöver från vardagen där hemma för att kunna tänka, andas och utmana mig själv, och det är jag enormt tacksam för. Känner mig stolt att jag på egen hand tagit mig ända hit utan att missa plan, boka hotell på fel dagar osv för det är ingen självklarhet. Fråga de som känner mig, jag är ju lätt förvirrad i vanliga fall.
Jag vet att jag är lyckligt lottad som har den här möjligheten och att det kanske inte tillhör vanligheterna att med kort varsel kunna resa iväg, men jag har en fantastisk fd man som bara sa ”Gör det du måste göra, jag fixar barnen” och en så bra arbetsgivare som gav mig ledigt. Vill bara säga tack, ni är underbara.
Ta hand om er så ses vi igen inom kort, skrivarglädjen börjar komma tillbaka så ni behöver inte vänta länge på nästa inlägg.
Kram!
Michaela