Fuck cancer!

14:57 idag fick jag ett besked som jag inte var beredd på, och hade hoppats att jag aldrig skulle få. En god vän till mig berättade att hans fru hade gått bort i cancer och jag blev så otroligt ledsen, för hans skull, deras barn och hela situationen.
Det var inte alls meningen att den här texten skulle handla om det, jag hade helt andra planer för vad jag ville skriva men det kom helt av sig.
När jag pratade med min vän i våras och han berättade om sin fru så sa han till mig ”Mickan, livet är för kort. Lägg inte energi på det som inte ger något, lev med den du älskar och bråka inte om skitsaker”. Självklara och enkla deviser men väldigt svårt att leva efter, för om jag ska vara helt ärlig så har jag idag varit irriterad på min sambo, och nu när jag försöker komma på vad det var så är det tomt i huvudet. För vad spelar det för roll egentligen? Vi lever, vi har precis som alla andra människor ”ups and downs” i relationen men på det stora hela väldigt bra tillsammans.
Fick bara ett helt annat perspektiv på saker nu när det här besked kom till mig, i mitt fall var det bara i-lands problem som inte är betyder något, det är bara livet med vad det innebär, inget livsavgörande.
Jag har varit med om det här men det var inte min livskamrat som förlorade kampen mot cancer utan det var min mamma, men det berör alla i en familj. Min pappa förlorade sin fru och mamman till hans barn och vi barn förlorade vår stöttepelare och underbara mamma, men sorgen och smärtan var otroligt tuff och svår. Kan bara prata för mig själv men jag hoppades hela tiden på att jag skulle vakna upp från en jävligt grym mardröm, men jag vaknade aldrig. Snart är det snart 12 år sen det hände och smärtan har jag lärt mig att hantera och leva med men det som är svårast är sorgen och saknaden. Så många gånger jag vill ta upp telefonen och bara ringa och snacka lite skit men mitt i rörelsen så stannar jag, för det går inte att ringa till mamma. Jag pratar med henne ofta men får inga svar, jag drömmer fortfarande om henne och kan ibland förnimma hennes lukt. Hon är i allra högsta levande bland oss syskon och pappa, vi pratar ofta om mamma och hon saknas oss.
Vill bara upprepa det min vän sa till mig, ”Mickan, livet är för kort. Lägg inte energi på det som inte ger något, lev med den du älskar och bråka inte om skitsaker”, lev livet och försök göra det bästa av det. För vi får bara en chans, livet går inte i repris.
Ha hand om er.
Kram!
Michaela